Norrländska Korrespondenten – 30 april 1856, sida 2

— Ab! om ingenting annat, ån att NMaduy Herrn tött, — swarade den ene af bönderne. — Det angår Dig ej, lyms mel, — ätertog inspeftoren, låt fin kåpp falla på hans arxlar, skuffade hans fams rat i roggen, så att han föll framstura, och ffyndare fina färde til nya, dylika bragder. Sorgståten war förbi. Den unga Grefwen infloyttad på Furudal, der den gamta inspcktoren fick qwarblifwa, och allt gick sin gamla gång. Grefwinnan Arelaide, den salige Erellensens frånskida husstru, bade flyttat dit och gjorde les honneurs i fin sons hus. Det war wåran derpä. Samma majsol, fom ett är förut få wänligt blickade in i döds rummet, smög sig nu förbi de tunga sidengardinerna i galleriet och faftade fick sten på Erellensens porträtt i kroppsflorief, fom nyligen blifwit färdig och upphängdt i den sörjande Grefwinnans wåning. En mindre societet hade der intagit sin plats kring ett rundt bord, på hwilfet en sjudande faffefofare por lade, — Ett skönt porträtt, — fade ett fruntimmer till Grefwinnan, det är mycket lift salig Hand Exellens. — Ja,