Skammen, förtwiflan, hungren, — hon hade icke ätit på tre dagar, — bade uttömt hennes frafter; hon nedföl vöcns de, och, litsom af himlens tillstadjelse, några steg ifrån Salornayska palatset. Snart öfwertäcktes hon af den ymnigt nedfallande snöns hwita swepning! — Nägra arbetare gingo sijungande hem, hållande hwarandra under ormen; en af dem stötte emot någoating med foten: — En qwinna, utropade han; drucken kanske. De lutade fig ned til henne, upplyfte henne i fina armar och buro henne till en bänf framför en ftor Öppen port: —, Hon röv sig ide. — Död! min Gud! utropade de, då hennes dlefa ansigte uvplostes af ljusffener, ty hotellet war vift ekläreradt. — Markis de Salornay gaf denna afton en bal! — KSlut.) — — — —