hwilken redskapen tillhörde, blef instämd till Selångers Wårting och såsom fwa romål inlemnade ett skriftftligt erkännan. de deruti han underkastade sig det answar lagen för dylik förbrytelse stadgar. — Såwäl Kronobetjeningen, fom den tilltalade, wäntade att böter med afgift skulle uppgå till en wäldig summa, men då ut. slaget afkunnades blef det annat utaf. — Den tilltalade fälldes att i afgift erlägga 8 Ror 12 ff. Bko (säger Åtta Riksdaler Tolf skillingar Banko), samt att böta enahanda belopp, hwarjemte redskapen för. klarades förbruten. — Huruwida en få dan tillämpning af författningen år riftig, tillkommer ej insändaren att bedöma, utan må den fom wederbör göra det, — Emellertid skulle det wara intressant att weta om de högre Jnstancerne, der målet sannolikt kommer att fullföljas, fastställer berörde utslag eller ide, famt om samma åfigt eller tillämpning, wid dylika fall, af Häradsrätterne inom andra Tingslag kommer att göra fig gällande. Ett annat mål angående brott mot Brämvind-Förfäljnings-Förordningen, afgjordes wid sistlidet wårting med Selångers Tingslag sålunda: att den tilltalade, som erkände att han å Söndag föröfwat oloflig utskänkning af spirituosa, fälldes att böta tillsammans 23 Rdr 16 fe. men undslapp utgifwandet af den i 39 S. af sistberörde Nådiga Förordning bes stämda afgiften, hwilken ide i något fall får understiga 25 Ror Bko. Att dylifa utslag äro uppmuntrande, ide för dem fom ofta med risque och fara för helsa och lif skola werkställa beslag och anställa åtal, utan för dem fom hafwa lust att lönnbränna och lönnfröga derom torde ej tankarne wara delade. — — — — -Från Stockholm skrifwes för den 19 dennes: Skeppsbron har i dagarne gifwit den glada anblicken af de första uppkomna fartygen, och flera af wåra ångare ha redan anträdt sina första resa till utlandet. Sjöfarten är åter öppnad och det börjar bli lif i wåra hamnar igen efter den långa winterdwalan. Wisserligen är ej nu alldeles samma lyckliga utsigter förhanden för wåra köpmän som förlidet år, då de så godt som hade monopolium på handeln med Finland; men för den stora fonfumerans de allmänheten fom under de fift förfluts na åren måst betala fina förnödenheter dyrt, funna konjunktererna anses wara de bästa. Freden — efter fred skulle bli — skall utsläppa de massor af lifsförnödenheter som hapat sig i de ryska hamnarne och utan twifwel ej obetydligt sänka priserna derå äfwen hos oss. En ytterligare minskning skall werkas af den i dagarne ute komna Kungliga Förordningen, som till årets slut frigifwer importen af de nöd wändigaste lifsförnödenheter. Denna Hos fa ätgård, för hwilken man bör hålla regeringen räkning skall säkert af nåftfommans de Ständer omfattas med bifall och gifwa dem anledning att för alltid borttaga dessa tullafgifter, som strida lika mycket mot L 8—-w G ELL2