Norrländska Korrespondenten – 23 april 1856, sida 2

— ÄH! du har en brorsdotter? — Ja, werkligen, jag tyder mig minnas det! Hwad gör hon? hon arbetar utan twifwel? — Ia, fade den arma mannen, fom fånde fig dö, bon arbetar; men hon är fattig, ty jag är henne helt och hållet til last. Men, tillade han, då jag foms mit bit, br Henrik — Wid detta namn, fom påminde honom om hans barndom, rodnade Hens rif. — Du kom hit, för att begära hjelp af mig? — Du bar rått: jag fall göra något för dig, hwad jag fan. Men jag är öfwerhopad af fattiga. Dock skola wi fe till, på hwad sätt wi funna wara dig nyttiga. — Nej hr warkis, fade Jacques, i det han rätade upp sig, nej, jag kom, emedan jag trodde i er säterfinna er wår dige far, återfinna en gammal wän, ett barn, som jag burit vå mina armar, som jag älslade; jag återfinner endasi en vik högmodig, ett otacksamt hjerta. Jag bee går ingenting af er, hr markis; jag går min wåg. Min brorsdotter är fattig; men hon stulle ide wara det, om hon tilk