gen, och befallte sitt folk art följa denen od medtaga alla hundarne, på der at fhEröfvaren ej skulle funna undkomma ty han wille på honom statuera ett för sträckligt eremptl. Då han blef denne warse side han genast an vå Honom, för att — som han sare — genom ett fforri benen göra honom floften ostöjlia. Mer kulan förfelade det tillämnade målet oc krossade torparehutruns hufwud, hwar. före hennes man räkade i ett såädant ra seri att han rujade vå fin huabonde och skulle hafwa strypt honom, om ide en af doggarne kastat torparen till marken. Nu öfwerföllo husbonden och tienarne flidröfwaren oh slogo honom med störar och stänger, tills-ypan wanmäktig neddignare bredwid sin maka. Man slåpade honom till slo:tet hwarest han till följe af De många erhållna såren, och af brist vå läferehjelp, redan jamma rnatt afled; åf wen torparen, om hwilken ingen heforirade fig, sanns följande morgon fåran lif Dogaen, fom ide wille flåvva den omkullkastade, hade genombitit hans fru pe, Då ban föfte befria sig: han efterlemnade fer barn, of hwilka vet äldsta år endest åtta är gammalt. Den af flag träffade unga frun hämtade sig åter, men blef då man den 16 Februari arresterare henucs fader, och då hon erfor fin mans olockliga slut, wansinnig, räkade i raseri och måste illadas :wångstråöja. Godsegaren, fom för ransafning blifwit fård till härwarande citadell Har i dag vå morgonen stropt fig; hans förmögenhet tillfaller statskassan.