TAC Ä — ö oc förundrade fig storligen öfwer, at hans bref till markisen nu på några år förblifwit obeswarade. Men en dag fit han af en bland fina kamrater weta, att det wid hofwet fanns en markis de Salornay; han underråt: tade fig närmare och erhöll wisshet, att det werkligen war hang fordna folter: darn. Den stackars Henrik, säkerligen var han mycket söft efter oss; ban har wäl skickat dit till byn, der du föddes upp, sade han till sin brorsdotter; jag är säfer, att han nog blef bra ledsen att ide finna of; men ocksä, hwad han skall bli glad! I morgon, mitt barr, skola wi gå till honom. Gå och hälsa på Honom bara, ty du har nog af ditt ardete, och jag, jag behöfwer ingenting och will icke yafwa någon att tada för någonting! — Han kallade detta att tacka för! — — Ni har rätt, fade Johanna, fom dock icke kunde hindra sig ifrän att tänka, att om Henrik sökt efter dem, få fule Han hafwa funnit dem, emedan hon ofta skref till fin amma. oo Hon fade ingenting til fin farbror; men följonde dagen war, det med mot svilja hon beslöt fig till att följa honom.