desöning derför, allt nog, han war 1814 soldat, fom förut. Barnet hade blifmit en läng och wacker ung flica. Dä Iuc: ques fom tillbaka ifrån fina fästtåg, häl fade han på henne, talade med henne om herrarne de Salornay och lärde hens ne att wälsigna detta namn, för hwilket hennes far hade dött. En dag tog han henne med sig till Paxis och satte henne i lira Hog en brodcusc. Året derpå återfann han henne skicklig söm-. merska och i ständ att förtjena sitt uppe. hälle. Jacues, stolt öfwer art med sin ringa fold och några gratifikationer hafwa fun nat uppfostra fin fofterborter, fin :adope terade dotter, gladde fig. åt att fe henne hafwa en såker bergning. — Hwad som än må hända, sade ban till henne, skall du alltid funna reda dig; dessutom slall Henrik de Salornay komma tillbafa till Frankrike; då skola wi gå till honom; du skall få fe, hwad wi skola bli lyckliga alla tre. Och den unga flickan gladde fig år denna tillkommande lyda, och den gode gubben, fom ide anade att Henrik war bonom få nåra, uppgjorde tusen förflages