Norrländska Korrespondenten – 16 april 1856, sida 2

Wid denna underrättelse utbröt Hen: rik i en häftig förtwiflan, ty han älskade högt sin far, och hans högmod fann sig såradt af att se honom gifwa wika för dem, som han war wan att anse som lägre warelser. Markisen war sorgsen och tost; hans ögon hade genast med förfäran söft sonen; men då han erhållit wisshet, att faran ide hotade någon annan än honom sjelf, blef han lugn och undergifwen. Han förde fin fon till Pierre. — Jag anförtror honom åt dig, fade han; waka öfwer honom och förwara honom åt mig. Om jag faller, så blif hans far! — — Dwadl utropade Henrik, ämnar ni gifwa wika, min far? lyda en dylik bes fallning? — De hafwa styrkan på sin sida, fwarade markisen saktmodigt. — Men wårt folk skall förswara er; och de stola ensamme wara tillräcklige att föra bort en hand full lymlar.