Norrländska Korrespondenten – 16 april 1856, sida 2

restering och den kungliga familjens emigratton. Han beslöt att följa med strömmen, och att, fom de andre, draga fig undan den oerhörda reaktion, fom skulle inträffa, den förfärliga tera, som ganffa få fommo ihåg wid äterkomsten! Jmedlertid trodde han faran ännu icke så öfwerhängande, utan gjorde längsamt förberedelserna till fin refa, förlorade en dyrbar tid med anordnande af lapprid: safer; och då han ändtligen war färdig art begifwa fig ästad, woro alla wägar stängda, och man fick på slottet weta, att en befallning war gifwen att arreflera honom oc föra honom inför den revolutionära komiteen. Förgäfwes sökte hans trogne tjenare att förskaffa honom någon utwäg till flykt. Det war icke mera tid dertill. Jacques inträdde förskräckt till mare kisen. — Min älskade husbonde, sade han, ywad skola wi taga of till Kommis. sarierne äro snart här, trupper omgifwer redan slottet, innewånarne i byarna äro instängde i fina hem och wåga ide wi sa fig.