Norrländska Korrespondenten – 5 april 1856, sida 2

Stockyolm berättar att de sluta som för näma fruar i Ryssland. Systrarna glömde ett ögonblick den stora olikheten i samhällsställning, och omfamnade hwarandra lika hiertligt fom fordom; Greta hade alltid älskat sin tio är yngre syster, alltifrån det hon waggar och sköott yenne hemma i torpet fom nyfödd. De hade nu warit stilda i tjugo år. — Stackars Greta! — sade den för. näma frun, — du dar ide gjort någon lyda hemma. — Åh, jag klaga: ide, jag är Gud ware Iof beläten. — Jag är rik, oc får allt hwad jag will. Min man år grefwe, och jag kallas grefwinna. Jag har nu rest med honom i många år öfwer hela Eurova, och fett oc njutit allt hwad fom kan ses och njutas. Han älskar mig, oh är få god mot mig. Men wisst känner jag en stor jafnad, derföre att jag ide har nägon qwinlig wän, fom förstär mig rigtigt; du, Greta, skall nu tomma och bo hos