fadren: Jag känner att mitt slut nal fas. Deröfwer förskräckes jag ide Faq har fullbordat mitt dagsarbete. Och min själ har funnit fiypan. Men nu få re barn, tager bår emot mitt arf. Hems manet, det weten I, är ide wårt. Jan har blott haft det vå arrende. Men fe bår twå askar. Dessa innehålla hwad jag har att lemna eder i arf. Det är ide få litet om det rått anmändes. Du min son, är älost och får wålia Will du hafwa Ben röda affen eller den fwar: ta? Gråtande swarade fören: 7Jag fan ide wälja, gif mia hwilfen du wil Fas dren återtog. Ni måste hafwa beslämdt er, innan jag dör. Skfonda dig; de äro begge goda; jag har fått den ene qenom den andre; men will mt ej wälj u. få dran lott med din inster. Men lår det ske fört min stund nalfag. — Hastiat toa sonen twenne papperstemsor. af olika längd. Fadren bad barnen wända sia bort. fattade en af remsorna i hwar band och bad sonen wålja, under yttrande att den for. taste skulle erhålla den röda asken och den läångsta den swarta. Sonen vekade på ben ena of fadrens händer. Den övyna des och den korta pawpersremsan föll der. ur. Fadren hamn icke mer ån säga: Får re barn, må Gud wälsianareder båda! förr ån han böjde fig tillbaka i stolen och war död.