fade Hans, glad öfver alt en sädan ut märkelse wederfarits oss. Wår tredje uppwakning war hos Dof: , fom fört och godt afgjorde examensfrågan, men iycktes deremot interesserad, då han frågade oss, om det ej fångades mycket fet ål på wår hemort. Wi bes iakade det od) prisade den, ware sig af werklig öfwertygelse eller af den wanliga böjelsen att berömma det, fom finnes i ens hembygd. Följden blef, art Herr Doftorn, som försakrade, att ett ordentligt hushäll ej kunde undwara en fjerding fet ål, bad of skrifwa bem och skaffa ho nom en sädan. Sedan underrättade han of; om, huru det war sior skilnad på ins sjöål och hafsäl, och ywilkendera war wälsmakligast. Jag kan ej erinra mig hwilken han skänkte förettäde; men, då jag nu tänker på Doktorn oc hang vo. lym, förekommer det mig, jag wet ej bwarföre, fom om hafsälen wore den, fom mest anstod honom. Sedan wi kommit hem i wårt rum, underrättade wi Hans Pehrsson äfwen om detta bre söf. Hans Pehrsfon äyörde oss med nöje och jade allwarsamt, sedan han en stund