sikra feg nalkas dörren — och — utan någon betänklighet — iaträdde Hans Pehrsson och gick med ett gladt lugn, som wi så gerna skolat welat utbedja of, bort och helsade MRectorF, hwilken tl wår flora förundran igenkånde honom, emedan han en gång fett honom oc tilat med honom wid ett besök hos wåra föräldrar, ok Hans Pehrssoa dessurom hade en flags märkwärdighet säsom ett äfta original-exemplar af menniska och sasom topen af en önsklig dräng. — RÅ — började Hand — vywad tycker Professoren om wåra pägar? Den der har duktigt mål och fan riftigt skärpa orden, få att jag tror nog, att der fan bli en ffidlig prest af honom. Den ans ora har klent mål; men det är en före baskadt slipad våg, få att jag tror nog att an fan duga till lagfarl. Denna presentation af Hang, fom ef war annat in wär dräng, generade oss på det högsa. Rektor märkte det oc gaf förden Full fonversationen en annan wändning. — MNi har fäfert — fade Han — godt om foder på landet i är. — — Skulle ni inte mot betalning funna föda dt mig tt par fölfwargr — Åjoj swarade