Norrländska Korrespondenten – 29 mars 1856, sida 2

mAmA (O i—gZgLpZ—akHHnfkn EIA fit hufwud til wåra hufwuden, sä att öra kysste öra, ett förnuftigt helsningssätt, emedan konversationen ocrunder tunde obehindradt fortsåättas. Haa fragade efter wåra föräldrar oc särdeles efter wära mödrar. Wi anmälle, att wi under terminen önskade fi taga erumen tyeologicum. Dokiorn Höll nu för of med stigande wärma en fort förelådning i salighetsläran, fom af oss med rörelse ähördes, och ålade vf att flitigt besoka fina lektioner. Wärt besöt slutades med frukost och malaga, ywaref:er ban fade fina händer på wåra hufwuden och wålsignade of. Knappast woro wi efter Detta besök utkomna vå gatan, förre än wi hörde en skarp stämma ropa bafs om oss: Dej, wänta litet! Meed före trytelse igenfånde wi Hans Pehrssons röst; men wägade ej annat än stanna, för att inwänta honom. Ri! hur gick det 27 — frågade ban — )Hwarmed: — war wårt något wresiga swar. Hwarmed? fade han allwarligt, oc nu måste wi göra reda för hwad Dofe torn sagt, och huru han undfägnat oss med frukost och malaga. Och malaga!