Norrländska Korrespondenten – 26 mars 1856, sida 3

lifwäl studenter, gjorde tikajammans. Den första war hos Rector Magutficus. Utstyrda i wår båsta hemmawäfda drågt, gingo wi med bäfwande djertan, men likwäl — enligt den tidens sed — med wärja wid sidan, uppför trapporna ti band wäning under en framhywiskad twist om, hwem af op, som ffulle gå först, cn ära, fom wi båda gerna welar unbans bedja of Saken afgjordes medelss lott ning, och min kamrat fick lotten art gå först och föra ordet. Sedan wi möastrat hwarandras fläcsel, satte wi wåra hattar på ett bord i förstugan och andades ut en stund, innan wi wågade knacka på dörren Den förfta knackningen were ställdbes få tyst, att wi knappast sjefwa kunde höra den, men den förnyades nis got starkare. Jnifrån ropade nu med wånlig stämma en perfor, willrädig om van hört rätt eller ide: är der någon, få stig in. — Ei wan arr behandla ans nat än flinfa och nyckel wid oppnandet of dörrar, grep min kamrat i nyckeln och fringwred den; men stället för att öpvna, tillsperrade jan nu wägen både ut och in. (Foris.)