än det ögonblicket, då wi kröpo under täcket. Kl. 5 på morgonen inkom Hans i wårt rum. Jngen dörr tillriglades den tiden i den by, der jag uppföddes, och i många hus funnos inga läs, utan endast klinkor: Hans Pehrsson wäckte oss och bad oss skynda, emedan wi klockan 6 borde resa, för att den dagen funna hin: na fram till Lund, dit wi doc ej hade mera än 3 och en half mil Det war en klar och mänljus morgon, Päpack. ningen af wåra effefter war snart mwerfe ställd. Hans Pehrsson hade medtagit, hwad för resor i den tidens wägar war nödigt, spik, reservlinor, hammare och yra och gagnswirke, oc fyra hästar woro spända för holsteinerwagnen. Wärt af: sked war blandadt med mänga tärar, bwilka jag då, fom nu, sökte undwika; men hwilka jag hela mitt lif igenom ej kunnat slippa undan, Dessa bortblåste dock den gången, så snart wi hunnit ntom byn, der wi sägo hela fältet få blankt framför of, och der månen syste nåra nog lifa klar öfwer oss fom under oss. Den rätta wägen mellan byarne war den tiden under ett ihållande tömår ber få uppförd, att ingen wägade fig