Norrländska Korrespondenten – 26 mars 1856, sida 2

tillräckliga repressalier. Af Tegman, som han ansäg wara Professor i almanachan, hade han wisserligen fått weta en det rörande soloch månförmörkelset m. m.; men han betwiflade det mesta. Af Norberg bade han ide ens kunnat få uttydning på den oförgätliga Tyska wisan: Mön harsens färmwopn,t) fom han lärt af Sachow, och Norberg war likwäl Professor i de utländska tungomålen. J bibel, lagbok och långförklaring ansäg Hand dem wara duktiga; men kunde ej få från fig, att der war, fom det kunde, med deras öfriga lärdom, ett yttrande, fom på det högsta fårade wår djupa wördnad för de lärda. Oss uppmuntrade Hand art, når wi skulle förhöras, swara liudeligen och karlawulet och att ej låta förbluffa oss. Under sådana bestyr och samtal förgick aftonen. Af hela natten woro wi gode far ej medwetande af någon annan fund, ) Hwad denna wisstump, på rådbräs fad och troligen obegriplig Tyska, åfwensom Tysken Sachow beträffar, mäste wi hånwisa läsaren till folk. lifwet i Sfytts hära war OM