Norrländska Korrespondenten – 26 mars 1856, sida 2

uppstaplades til en sädan höjd att fur sken och den resande ej wisste af hwar andra under sjelfwa resan utan kunde taga ömsesidigt afsked, när de intogo fina respektive platsar, wissa, att i lyckligt fall ej äterse hwarandra, förr ån de hunnit fram till sitt mål. Hand Pehrs jon, fom war wän af att underhålla en jemn konversation med dem, för hwilka ban kuskade, voterade derföre genast för: fastandet af Protinnans project. Prosten ansåg bondwagn för det säkraste åfs donet; men på Hans Pehrssons ord: jag tyder, att wåra pågar böra fomma skickligt åstad och att wi funna ha holsteinaren, stannade malet wid denna sisinämnde. Emedlertid fortsattes in: packningen, under det Hans Pehrsson, för hwilken akademien nu börjat få ert högt interesse, hade tusen frågor att göra. Åtskilliga Professorer, som under sommaren besökte prestgärden, hade fors merat bekantskap med honom, som för sin egendomliga personlighets skull omöj Kat kunde inom prestgärdens område gå )obemärkt. Hans hade warit i tillfälle ut lemna dem allehanda upplysningar, stan att, fom han tyckte, hafwa erhållit