Ib titt Uti Jrtet. — oec: OMEIESE 16J7 lar och bommar från hjertats hus Den inbjuder med öppet och frimodigt sinne att fomma oc dela alla goda håfwor, man åger. Ju större rikedomen på dessa häfwor är, desto fibjoefullae är det att blifwa föremäl för någons hjertlighet. Det är hjertlighet Då någon i sanning och på fullt allwar föfer en annans bä sta, utan egennytta och egen förtel. Det är hjertlighet då någon öppet och oförställdt säger en wilsefarande broder, att han går på orätt wäa och wisar honom den råts ta stigen. Det ät hjertligt når någon antager fig en öfwergifwen och bortstött, för att blifwa hans män och bewisa hos nom godt. Lifwet menniskorna emellan skulle icke förorsaka iå många strider, så många och djupa får, om den rätta driftliga hjertligheten wore mera framtrådans de. tom oå derföre bemöda ess att be wisa den emot hwarandra inbördes! Måns aga menniskor bed: fwa att få ppmånnag af detta selsk i lifwets öken. De äro ide sällan de ädlaste På samma gång fom de fånsligafte eo ömtåligaste af wära medwandrare. Lätom oss åjwa oss utt att sprida detta solsken omkrina of! Ftem of jässta wåra tlicar på Mastaten och följa hans föredömen, Han som war mild oh öra jat af hjertat! Aspcu. Windcn tystnar: sista flägten slumrat in från dagens strid. Trådens flock, i gröna trägten, hwilar ut i stilla frid. Aspen ensamt sorgligt llagar, hon kan ingen hwila få, wet — i tidens första dagar war det likwäl icke sä. Når det då war lugnt i hunden stod och aspen stilla glad i den slutna syskonrunden med i slummer sänkta blad. Men den dag, då hatet tände blodigt bloss och stormen ljöd, når den milde gudasände skulle dö fin offerdöd, Låt ju hon af menskan lånad till det kors fig forma då hwarpå Christus grymt förhånad gjöt sitt blod, så mild ändå. Strart slog ängerns dystra oro smärtsamt in i hennes bröst ... Och de dar, som fridens woro, fen hon sörjt förutan tröst. Biltog lagd från födra jorden af naturens stränga lag, står hon nu i höga norden fom en bild från brottets dag. Och ännu, när höstens dimmor jagas fram i gulnad lund dallra blodets röda strimmor på hwart blad i kronans rund. Derför fer du, om än flägten slumrat ifrån lek och strid, aspen dock i glesa drägten ständigt stälfwa utan frid. Hwarjchanda. YProsten UIIdEa af owanlig fetma, och An A — , —pm —