wet ide fan erhållas annorlunda än wid 50 a 55 års ålder och först sedan man en längre tid förut insatt pennin gar för detta ändamål. OH tihväl kg: der en wigtig grund för en Ifrånteans stalts förening med en lifförsäkeingsanstalts i de hwarandra motsatta chancer, som utmärfa dessa båda anstalter, af pr wilta således bådas bestånd. då de åro förenas De, betuapggas. Om t. er. dödligheten under ett år ärt betydlig genom farfoter och dylift och således många lifföcsä ringskapital måste utbetalas, så måste en blott lfffer. säkringsanstalt derww mycket förlora ja, deb bestånd kan deraf t. o. m. åfvenfyrad; men om den är förenad med en li feänteansto (i få måste samma dödlighet werfa der här, att ockjå ett motfwarande förre antal lifränta insatta kapital återfalla till enna. Wid en mindre ån wanlig bödet ligdet åter gifwer lifförjafringsanstalten fördelen tillbaka åt lifränteanstalten, så att de båda werkligen sonas wara af ett naturligt samband förenade. Om li örsäfringskapital skol a under året uta 3 till större belopp ån hwad de inflytande pre mierna utgöra, få lånar anstatten från lifränteanstalten af dennas lifränta under året insatta kapital, och om dessa åter icke skulle räcka till för utbetalandet af lifräntor, så tjenas lifräntenastalten tillbaka af den i ett molsatt förhållande sig befinnande UT rsäfringsanstal: en jom bar. ett öfwerskott förmedest färre luff ovfåfringsutbetalningar. Sålunda behofwas i i me tetdera fallet några jtora jonder hällar i reserv. Man har welat gissa sig till, att or saten till underlätandet af en lifrånieans stalts förenande efter wanligheten med den nåmnda lifförsäkringsanstal:en, wore att söka deri, att wid penningeräntam3 nuvarande wacklande ställning oh dear rade fallande det wore ganska swart att så bestämma lifräntornas delopp, att anse stalten derwid ide förlocade, utan att ändock lifräntorna blefwe så tåga, att pa re till dem ide kunde påräfnas. Mer alldeles samma twekan, osaferhet och wårigher eger ju af samma grund rum i lifförsakringsanstalten, hwilfen afwen må ste fotas på penningeränta us förhållande enär de årliga premiernas belopp må str i enlighet dermed bestämmas. Och då således intet hinder synes mör ta, utan all fördel twärtom wara att wånta af en lifranteanstalis förening med den redan i gång warande lifförfäåkfringåanstalten, torde det funna wara att hoypas, att ett tilläggande af en sådan till denna sednare ännu må werkställas. Och wi wåga påstå, att en få dan lfifrånies anstalt är till och med af ännu större wigt, behof och nytta, synnerligen wid nuwarande öfwerflöd På penningar, än en lifförsätringsanstalt, säsom den ock utromlands har ett wida större begagnans de än denna, Wi anföra nägra exempel. Ett ogift fruntunmer, som ide kan i någon rörelse anwånda ett genom arf erhållet kapital, hwarå räntan dock blif wer för ringa för hennes lefnadstost tnad fan genom def insåttande i en Ufräntes anstalt betrygga fina återstående dagar. Föräldrar, fom ide wåga wid sitt från fålle lemna fin egendom hel och hållen åt barn hwilka funnna befaras på den gös ra ett snart slut för att sedan lida brist ega wid en sidan anstalts tillwaro ett passande tillfälle att genom lifräntors ins föp försäkra barnens framtid. En hus bonde fan genom en lifråntas inköp för en trogen tjenare skydda honom för nöd i hela hans lifstid. Och i allmänhet finna slörre penningegäfwor till dem man will bewifa huldhet, i en sädan. anstalt det bästa medlet för ett ändamålsenligt förlänande. — — ——— — —— —ä ———— — . .:iii:::::0:.0 AIIo—I———2 .—— —— —dlTqF —— Hjer lighet. Af Johan Mich. Lindblad. Gud har stapat menniskorna till ett samlif på jorden, på det de genom ömfje fina wäfwilia hjelo och deltagande må