Norrländska Korrespondenten – 19 mars 1856, sida 3

gen och utgör sitt hjertas missräk: ningar och sorger för denne i rörande och ute trycksfulla ord. — Mitt råd är, att du botar alla dessa misslyckade försök med ett lyckadt; jag skall gifwa dig förslag på en a flicka, som just tycks mig passa för dig En älskwåd och ansedd flida, en — — ja, fe der fommer hon juft förbi. Professorn skyndade til fönfivet och tittade nyfiket ut efter den eleganta flickan. — Ah, fröken Beate! Har ingen anammat benne än? — utropade han heli förwånad, — det war fasligt hwad åren tagit henne, — tillade ban, sneglande med en jemnförande blick i spegeln midt emot. — Du känner henne då? — Ja det gör jag wisst det, — jwarade professorn nedslagen. — Har du ingen aanan att bjuda på? — Jo Gud bewars. Ett halft dussin dugtiga prestdöttrar, några och tjugo enkor, en puckelryggig arftagerska, och