och i sin gamla hushållerjkas min låste han allt det spe, som kunde rymmas i hennes skadeglada ansigte. — Owad tänker du om min resa, mina kära Sara? — fade wår wån med en både glad och sorgsen min, i det han djupt begrundande föll ned i fin soffa och kastade en nådig blid på tjenarinnan, fom dammade af hans durfar och flaskor vå toaletien. — Äh jag mins en gammal gåta fom börjar: 7Ut gick rådlös, men hem fom med räd; men jag tror att professorn kommer både bort oc hem rädlös, — skrattade hon helt illparigt. — Menniska, jag förstär dig alldeles inte — swarade husbonden röd i anse sigtet, i det han mot jungfrun ljungade en förkrossande blick och gick ut att fwalka fig med en promenad fom wanligt. Dö fom wanligt råfade han goda wänner, som gerna delade en god frukost och en butelj win med honom, Han hade nu funnit en annan förtro