tre spräk, som räknade likt en annan Seseman och war något hemma snickeri och bildhuggarefonsten. En flicka, som war enda barnet till en rik fru. Allt detta war wäl wärdt att taga i betrak. tande. Hur mången gång får ide sådant öfwerskyla de små brister, fom möjligen funna finnas, och, få kinkig wår wän än war, så fick detta sista skäl äfwen hos honom mycken wigt. Professorn hade förslagit ett ridparti med den hulda och ämnade då passa på ett lägligt tillfälle att framföra sin önskan och sitt hopp. Wädret wor gudomligt, och wår wän red få glad och putsad öfwer de bördiga gärden, fom tillhörde hans swärmor, och de gladaste tankar swärmade omkring i hans hufwud, och hiertat slog liksom litet fortare än wanligt. Redan war han försatt, genom sin inbillnings liflighet, midt upp i frieriet, då en liten ljushärig ungerswen öppnade grinden för wår wän, och han galloppe: rade hastigt fram till trappan. Fröken wäntade honom redan der.