Professor P. Af N. (Fortsfr. förg. N:o.) Frioren fann inkastet riktigt och fick en belt ny och angenäm tankegårg, hwilken staffade honom tydligare drömmar. Wåär wän trodde mycket vå drömmar. Det underbara bade alltid haft en wiss tjusningskraft för hans romantiska sinne, och när han wafnade, hade har fattat sitt beslut. Om den sköna Hildegard wisade sig honom bewågen, och yttrade detta genom att något mildra sin krigiska nas tur, så wille han hemföra henne som sin maka. Professorn gjorde täta besöf. Wisst fana han fin sköna mycket mindre buslig än ban skulle önskat, men hang vretentioner bade fallit i samma mån begrevs pe: om hennes förmögenhet stigit. Något fel stulle bon hafwa, och det war u ändå en flicka med unpfostran, en lida fom spelade fortepiano, fom talade