han war den ärligaste, tapprafte, ordhjål: ligaste och flärdlösaste soldat, fom någons sin burit fonungapurpurn. Det år ocffå bwarken säsom ledare af ett helt folks ör den eller såsom anförare för dess armer, som han kan prisas, utan endast jor den manliga och chevalcriska anda, hwarmed han kastade fig in i werloshändelserna och fortgick fin wäg. Rär den forskande hafdatecknaren till och med måste ogilla och fördöma, fan lifwäl skalden wara fult berättigad att inspireras till en lojsäng öfwer honom. Genom hans lif gär — underbart nog, enår det år ett till sista stunden fortsatt krigarlif — mindre en cpisk, än en rent dramatisk farakter, hwari ett sannt tragistt element utwecklar fig, i det han kämpar emot en hel werld och ftupar i ftriden, liffom träffad af en blirt. Om en Shakspeare ännu ii wåra dagar lefde upp, skulle han helt wiast gripa efter detta ämne, såsom en af hiftorieng underbaraste företecljer. Under den tid, då Mas chiavels principer allt mera och mera utbredde fig, den politiska intrigen egde den största insats i statskonsten, demoralisationen, bigotteriet, jesuitismen och lättsinnet redan börjat gräfwa under tronerna den graf, hwari deras ofelbarhet skulle falla inom seklets slut; under en sådan tid uppträdde fung Karl på werldstheaten, föraftade dess fulif-fpel, tryggande sig blott wid sitt swärd, fin bibel, fin trofasthet, sitt ord. Lägger man härtill den politi sta twekamp, fom i mörkret utwecklade sina frafter emot honom inom landet, och fom kastade sitt hemska sken på hang dödssätt få eröfrar han emotståndligt är sig en utmätft plats — wi säga ide i lane dets historia — en i folkens hjertan. Hans lif är snarare en saga, fom, lik en cpisod, flätar sig in i en sednare tids förhandlingar, men en saga helt och hållet swensk, en werkligt swensk folfsaga, fom med alla fina dårskaper och olyckor skall fortlefwa till oen sednaste efterwerld. En kung i hwarje tum, säger Schafspeare, en swensk i hwarje tum kan man säga om kung Carl: han war gudfruktig, tarflig enkel, sanningskär, tapper; han älskade att tums la om bland stora händelser, utan att få noga beräkna målet; han hastade mot öfwermaften, utan att tänka på att gå un der. Men hans fortsatta strid mot Ryssland, och mästerprofwet — om också icke af fältherreskicktighet, men af beslutsam djerfhet — wid Narva gör honom framfor allt till en åfta swensk. MWår Mfto ria bår ide få wittnesbörd om att wi likjom oupphörligt arbetat till wår undergång; och lifwäl eger detta arbete karakteren af att wi snarare blifwit öfwermannade, än besegrade. Det härflyter deraf att att då andra länder warit styrde af stadsmän, hafwa wi företrädeswis blifwit styrde af frigare. Men med fung Carl fjönf solen ned i den swenska häfdens bjeltedift, och få äskjylld himlen derwid stod och få blodröd folen sjönk, qwarlemnade den ett outplånligt intryck. På fam ma gång, fom nationen — i hwars lynne det ligger mer berserkamod än statsmannalugn, mera wapenlek än idyll, me ra ärlighet och öfwerdäd, än diplomatiska ÄAÄAÄAAA i rr