nedrande syselsättningar, allt detta för: aftar jag. — Fröken bar ganska rätt deri, — widtog den förkrossade P. — Jag bar länge föft en sädan frisinnad warelse, men jag har hittills aldrig funnit den. — Ja sä, då äro wi ense herr proc feösor, och ffola ha rätt trefligt tilljamman, — fade fröfen det bon helt ogeneradt reste fig upp och med ett kraftigt handslag beseglade brödraskapet. Pros fessorn gömde med en grimas sin fina band i flickans oc kände med sasa fwe dan, fom den skönas krafiiga händer tills fogade honom, — Gaf professorn aft vå den bäst jag red i dag? Hwad tycktes om honom? — smålog Hildegard. — Åyl den war charmant, — swa, rabe professorn lifligt. — War den Garmant! — utropade fröken, häftigt böjande fig framåt. — Du milde Gud, hwar hade ni ögonen då?