Norrländska Korrespondenten – 5 mars 1856, sida 3

fade systern bekymrad, — om du fan winna detta syftemäl. Du känner ju ide professor P.; hwem wet om du inte kanske blir ännu mer beroende af en man, fom du ide älskar, ån du är här hemma. oo Ål nej; jag bar pröfwat litet flofare ån hans det är en god och egenkär menniska, fom, om man blott förstår att leda honom, aldrig en gång ffall märla att man gör det. — Då är det allt bra i Guds namn, och jag gratulerar redan; men det såger jag, att aldrig: kunde jag gifta mig utan att älffa min man. Ah bahl få der vrata ala wid dina är; men — Och nu hörde wår siackars friare icke mer, iy han stod redan i tamburen; i nästa ögonblick war han obemärkt nere på gatan och gick med styndsamma steg hemät. Med en suck lade han ned förlofs ningsringen i ett litet skrin på toaletten och försjönk i betraktelser, fom just ide