bli lika bra surad, fom om han aldrig sett mig förr. Sfulle jag gifta mig, för att fitta inom fyra wäggar och öfwa alla fristliga dygder? Det fan jag göra bår hemma om jag will. Men, fåra Rosa, du försvånar dig wisst öfwer får dana ord af mig, — afbröt sig den tillämnade fästmön, — och tycker kanske att de äro lättsinniga. För dig, som är så ung, förefaller det wisst besynnerligt, att ide säga något ännu wärre, att få der gifta fig, blott för att bli gift, att sälja fig för en gammal narr, för att fomma i ett nytt förhällande i lifwet, men upp: rigtigt sagdt, will jag ide bli en gam mal fröken. Under de få år jag har igen af min ungdom (om det ens är några) will jag med wåld skaka af mig bet mörker jag i mitt oförstånd älskat att lägga fring min fjäl, och hwarpå jag slösat en ungdom, fom aldrig återfoms mer. Hwad grafwen eger, fan man ändå ide återkalla. Jag yar älskat, och jag hwarken kan eller will göra det me: ra, och uu gifter jag mig för att få ett mera fritt och oberoende lif. Men du wet ej, kära Beate, —