Norrländska Korrespondenten – 20 februari 1856, sida 2

len, och för hand tankar framstod ärer, liksom i ett magiskt skimmer, Synen på fyrkogärden. Påföljande wären grönskate tufworna på en ny graf på S . .. fyrkogård. och lärkorna sjongo öfwer den för wandtraren, hoppets ewiga morgonpsalm. — Pa grafwen, til hwelken saknaden oc kärleten ofta wallfärda, wexa hota törne rosor, narcieser och snödroppår, sasom den unga wårens oc den yppiga fjome marens representanter. Under dessa hi lar Jda Henriette YEF, wid sidan af fin fosterfader, Jonas Zacharias Winter. Jorden har äter tagit sitt län; men de råttfärdigas själar äro i Guds hand. Han blef i sin älders höst som en mogen färfwe inbergad i himmelens lador, och hon i lifwers Maj, en adel drifhusplan:a vå jorden, är nu en skön, doftrik blom: ma, inflyttad under höga valmers sus wid de klara elfwer i Guds ewiga paradis. Jnom jordens trånga galler stänges cj hwad himmelskt år, ty när rosens boja faller doftar själen fri och skär. G. (Slut.)