(Jnsändt.) Blifwande vrestmöte skall fåfert till: winna fig mera intresse ån wanligt Åfe wen hos olårdt folf, emedan disfusnio: nen och får ske På swensk:. De såsom disfussionsämnen utgifna 18 fyrfliga frågosatjerna innehålla på etjwa qwartsidor något öjwer 100 specialfrägor. Och tror; ligen komma de att reproduceras i nägra eller eller åtminstone någan af enas tidningar. Wid ingendera af deåfa satser har wäl frågoförfattaren bestämdt uttryckt sin me ning eller sitt påsående i wår syrfolåra. Men om denna lära — om den skall wara rätt ortodor och stabel — måste stöd, ja sig på uttryckligt Bibelord, eller doc på rationell analogi och conseqwens, dere I om är man ju, åtminstone i största allaanhet, ense?. Jnsändaren fäster fig nu blott wid fil jande ord i I, nemligen att naturmerls den, för syndens skull, underkastad en wåidsam förgångelses cräldom, ängslas, wändas och suckar ... (Nom. 8: 22.) Ar meningen att så uppoch afgöra frågan, att den hwarken hos lårare eller åhörare måtte passera för en trosoch salighetsartifel, få är man satsförfattaren mycken tack skyldig. J annat fall wågar Jns. både enskildt och offentliat spjerna deremot. Och dermed tror han sig icke förnärma christligt förnuft? Han antar ger då förft, att sol, måne och stjernor ide råfna3 till suckningssaliskavet, emedan blott jorden wardt fördannard, ämedan! Det t. er i Syr. 43, heter ... de wafa fig inte trött, samt emedan SA blott predikats för kreaturen under him melen. Col. 1: 23. Deremot antages han, att hår ide menas ftens och wärt rifet. Återstår fåledes att betänka, oms allt of djurrik jemte menniskor hörer till de suckande, för syndens skull — wälförståendes icke för egen synd, utan för den enda förnuftiga warelsen på jorden — i hwilket fall de öfriga ju icke allenast skulle wara kapabla af en sådan impression och sensation, utan oc ar reflerion? Doftor Odmans artikel om freaturets suckan i hand försök öfver nya Testamentets Heliga Srifter lyder ifrån början sälunda: ÅAtt Apostelen här syftar på de offår liga djuren, fom ofta tickes sucka de under menniskans känslolösa tyrani, år en tanke, fom ide låter förena fig med det påföljande: att kreaturet ock skall förs sättas i Guds barns herrliga frihet. Sanna swårighet tyckas möta wid den nyare och allmännast antagna mes ning, att Apostelen med hög rhetorik Hår föreställer hela naturen, himlafropdtarne, I werldjpstemerna, säsom suckande under ert mödosamt lopp af widsträckta banor, samt längtande efter det ögonblick, då ala Å fa inrättumgar skola upplöjas till ewig hwila. Denna rhetorik wore i sannina nog skarp; men om obehagligare omständighet är, art den på detta ställe icke fullt säger hwad man uf den höga rhetoriken borde wänta. Ej heller funna första kyrkans chistne förnås under bild af det suckande Freatur ret; ty dessa äro de fom i det följande säåges hafwa andans förstling, och få wål fom kreaturet fålla fina suckar. Den äldsta tanfe, att Apostelen fore tar på den hedniska werlden, synes oncef ligen närmast instämmande med dr egen skaper, som tilläggas de suckande kreaturet, med ämnets sammanhang och slutningssättets fordran. Den låter fig ock före ena med fpråfdruket. (Forts.) — — — — — J Aftondladet läses: Swenssk Stälpennsfabrik. Det år of ett nöje att omnämna, att den nyligen i Stockholm anlagda stälpennsfabrifen, den första i sitt flag i Swerge, redan utwedlat fig betydligt och sysselsät ter ett ide rinna antal personer, fom före