— Ja wål, — swarade Ebbeson. — men hwad fom ännu mer behöfwer res paration är mitt eget uppförande hwi: fen jag i samtlige herrskapets närwaro önstade måtte funna företagas. — Hårs wid berättade Ebbeson under det han då och då fästade sina blickar på den rod. nande Jda, alla omständigheterna wid synen på kyrkogärden och den hånrydning, i hwilken den försatt honom. — Den tankspriddhet, — fortfor han, — med hwilfen jag förta gången inträdde. inom detta hus, gjorde mig emot wanan få tafatt och förlägen, att jag, utan att rått tänka dervpå, såsom förewändning för besöket tillgrep den osanningen, att mitt åfdon gått sönder. Straffet följde förbrytelsen i spåren, ty genom gälftgif: warens ankomst blefwo både osanningen oc ljugaren röjde och uppdagade. — Just den brist på fontenans, som hr Eobeson derwid ådagalade, — fade pros sien, — ingaf mig genast den tankan, att osanningen ej war ert element, hwar: före oc denna er lilla digression från det rätta på ect negativt fått refommenderade främlingen. Jag är nu öfwertygad,