Norrländska Korrespondenten – 9 februari 1856, sida 2

Med detta intermezzo kunde ingen was ra mera belåten än Ebbeson; bwarföre oc nu herrarne gemensamt togo godnatt af Jda och gingo. Prosten, som älskade Jda med samma warma känsla, som om det warit hans eget barn, talade endast om henne under det han följde sin gäst till hans sofrum, och fann derunder i denne en med glädje och uppmärksamhet lyssnande åhörare, fom äfwen i fin mån bidrog att fortfätta detta kära och angenäma samtalsåämne. — Forisättning i morgon! — tillade slutligen prosten, — ty om det intresfes rar er, skall jag då berätta något om Jdas föräldrar och deras öden samt om hennes fosterfar och anledningen til att bon kommit i wårt hus, bwilfet wi alltid ansett fom en lyda, emedan den tillfyndat of få mycken fana och werklig glädje. Sof emedlertid godt, hr Ebboson! och tänk ej på resan, åtminftone i morgon bittida, utan dröj öfwer morgondagen, så wida edra angelägenheter på något sätt få medgifwa! Gäsien tackade hjertligt för det wäl.