Norrländska Korrespondenten – 6 februari 1856, sida 4

sta 6 dagarne allijcmmt regn; från den 7 till den 12 lilaledes; från den 13 till ven 10 klara dagar; frän den 20 till den 27 äfden ides, men wid förtiga celer westliga mind rean eller mös mot månadens slut faun och wackcet. November månads. Från i; s till den fl falla mid iv liga eller westlinn windar regn eller snö; från ven 12 till den i8 lifaledes; från ben 19 tiil d 26 kallt ocy häftig bläst; under de sista Å dagarne mycket wackert December månad. Från cen s till den 4 llart och wackert; frön den . till den 13 snö och form, men mid nordlig cller westiig wind få tta bagar; från ten 19 till den 26 ftormigt; från den 27 till ärets slut regn eller snö. Stjernan. En sijerna lyser i mitt bi: erta, å underbar den stjar nan är, o wid des glan3 förgär all smärta ch stilla frid den med sig bår. Den tindrar klar sas stundom händer Att dimmor hår bor tssiomma den, Mm Men snart Den ljud sig ärer tå ibet Och vbimman se: ngras då igen. Den syfer urp var dunkel gömma, Hwar odemärst och liten wid Och förer helerningar få ömma Från liusets boning då och vå. Wid dage 3 Ssning den ej rymmer, Som natten d Keno göra Det, dh når fom dagenå ljud fen skammer, Den sprider Guds dacmhertighet. Och denna stjerna, fom få glimmar, Op will i hjertat inne bo, Som sprider ljus i orons timn mar, Yr 9 På jorden har fått namn af Tro. D, måte denna milda s:jerna Alltjemnt så lysa i min själ, Och den från otrons mörker wärna, Och från hwar smärta fom den owål. Oh sist når lifwets qwåll år inne, DÅ, när jag hårer dådens bur. Må ilart den framstå för mitt finne Och lysa själen hem till Gud. Hwarjchanda. — När en förmögen bonde war did wille hans enka pöd indiat att presten i försam ingen skulle hälla ett liktal wid hans graf. Presten, som lika med hela socknen färde att den aflidne hade wmwac vit en tjuf, fom om näterna ofta sinlit ur grannarnes wisthus och lador, wille ide gerna uppfylla hustruns onskan, men lät slutligen bewcka fia tll ott i wiss min göra hennes tiil wilies, och uppläsle wid grafwen följande vere: Andsrs war en idog man. När wi sofwo waufade ban, Öch når wi andra stoaknade, Egde han hwad wi saknade. — En regementspastor bewistade en aAs3nn en rend derwid en fårfärlia Fas swB —c—kk ——T(TäT(TäEä — —