Norrländska Korrespondenten – 6 februari 1856, sida 3

en blick in i hennes egen lilla werld och der se de yttre föremäl, som närmast omgäfwo den hulda flickan; ty han mins des hwad skalden sagt, act menskan formar sjelf med konsterfaren hand sin werld omkring fig. Man inträdde förs denskull i Jdas rum, rum, der allting förrådde smak och ordningssinne, hwilket naturligwis i sin mån ännu mera ökade det angenäma intryck, som hon sjelf gjort på honom. Wid ett fönster stod ett antal sköna blommor i frukor, och wid ena wäggen utöredde ett stort, wackert fortepiano sin rika tonwerld. På båda sidor om dets samma stodo skäp med wäl inbundna böcker oc musikalier. Nygirigt öfwerfor Ede beson böckernas titlar och bläddrade åf wen i några, under det Jda jollrade med ett par små kanarifoglar, som sutto i en stor häckbur i det ena fönstret. — När wi nu hafwa gjort dig en visit, så fär du äfwen wara snäll att traktera of med litet musik — fade pros sten, då fällffapet På Jdas begäran ine tagit fina platfer.