allwar, en egenskap, fom qwinnan i I alls mänhet wärderar. Mältiden blef genom omwerlande samtalsämnen treflig och angenäm, och saart märkte Ebbeson att Jda eller Jdea (som prosten stundom fallade henne) war den sol, kring hwil: fen alla de öfrigas tankar wände fig. Också hade hon liksom magneten i hög grad denna inre, omedwetna förmåga att attrahera alla, fom kommo i hennes när bet, Ebdeson naturligtwis ide undantas gen, oc när han nu dertill föga förmådve dölja den känsla af hänförelfe och beundran, fom intagit honom, få erhöll han derigenom flera beröringspunkter med sitt wärdfolf, som med warm, odelad föräldrakärlek omfattade fin unga älskling, oc säledes ide hade uägot kärare jams talsämne, än henne. Efter måltiden föreslog wärden, att man skulle göra Jda ett befök i hennes eget rum, hwartill hon bad dem wara wålfomna. Härmed åsyftade prosten, som mycket älskade tonkonsten, att Jda skulle spela för dem, och gåästen war ej fen att. med tacksamhet emottaga biuds ningen. Han gladde fig åt att få kasta