qan ob fiskeriråtugheten in suspenjo och emellertid öfwerensfom: na om en wiss åre a afgift i ersättning för betesrätten. — iwen detta förslag förfaftades, och den 3) (18) Oft. förklarade den ryske fullmältige underhandlingarne slutade och att bans regerina ifrån och med den t3 dere på följande September komme att spärra Så) usen. Sedan underhandlingarne sålunda blir wit afbrutna, förnyade ryska regeringen den 20 Dec. 1851 sitt illtånn Agisswånde, att gränsen från och med den 15 Sept. följande året komme att spårras, samt widhöll sitt yrkande på fiskrätt uti A rangerfjord, säwida man från Norges sida wille komma i åtnjutande af betesrätten i Finland; tilläggande att i fall norska regeringen wore hågad att, på de förut föreflagna grunder, uti hrilia dock den modififatron gjordes att frägan om egna upplagsplatser wid Warangerfjord ftållben, ånyo öppnade underhandlingar rö: rande denna fråga, kejserliga regeringen dertill wore beredd, förutsatt att desfa underhandlingar blefwo tillwä qabragte ins nan den 15 Juni 13852. Då detta före flag lika liter nu fom förut kunde af Nors ge antagas, afböjde man öppnandet af nya underhandlingar derom, men fåftade tillika ryska regeringens uppmärkjambet derpå, att det wåderlag, four tillkomme Finland för den betesrätt, norska lappar hade uti sto: fucslendämet om wintern, borde sökas uti den motswarande rättig. bet finska lapparne hade om sommaren i Norge och ide wid secundära och Wilfors igt medgifna rättigheter att deltaga i det norska fisket. J hopp att derigenom funs na bereda ett Årpef i gränsspärrningen, hwars sannolika bedröfliga fälRer för båda rifenas lappar man på det wars maste utwecklade och söfte få behje: tade, föreslogs en Diterligare insksänkni 4 Å betesrätten i J1 inland, erbjudante aktadt ät de 3 jinska focknarnes inn byg: gare samma rått att del taga i sinska, Sn i norska fontraförslaget omnämnes. Wen äfwen dessa medgivanden i de af ryska regeringen, fom den 10 J. — lät sin härwarande chargse daffaires före klara att gränsen cåterkalleligen F komme att spärras ifrån och med den 15 Sept. fame ma är. Det återstod då ide för norska regeringen annat, ån att, å fin sida, åf wen stänga gränsen mot de sinska och ryska Lapparnes ströftåg och att förbjuda dem att å Norges kuster idka ingt och fiske, hwilket äfwen under den 4 Sept. 1852 egde rum, under förklarande att Norge ide kunde åtaga fig anjwaret för de möjiga olyckor, som häraf kunde uppkomma. J affeende å de tvenne tn a s5f rö fasta i 1252 ående larfisket i Tana-eljwen och öfver Hstomeljs träffande om råttegångsordning, förklarade fig Norge becedt att erom i Stockholm öppna nya un derhands ingar, hwarefter, sedan Ryssland äfwen ngått derpå, en norsk kommissarie fåndcs 1853 till Stockholm för att börja inderhandlingarne. Men då denne til Jan. 1854 förgäfwes wäntat på an omsten af en rysk underhandlare, nöd ades han med oförrättadt ärende återse sända till Kristiania. Enligt ett från dysslands sida sednare wågta förslag bes ämdes wäl att dessa underhandlingar nder sommaren 1854 skulle ega rum i stnämnde stad, men någon finsk fommidrie afhördes sce heller der; — och hela iken afstannade utan att någon bestämd werenskommelse, långt mindre något ördrag, kunnat tllwägabringas. (W.) ——— Stockholms Börs den 29 Jan. Hpwete är emedlertid fortfarande ef. rfrågadt och betinnar efter a pallfet 33