Norrländska Korrespondenten – 2 februari 1856, sida 3

Det år wäl min kärra, hwarom fråga, är, t) den war nägot skadad. — Nej på henne är hwar ewiga pinal i ordning; för jag bar sjelf nyligen smort benne, oc besett henne på det nogasse. Det är en rigtigt rar lärra, och deriill sprittspingande ny, — swarade gäsgif wåreseu. — Men just som jag körde fram på gärden, — yttrade den förfagde och slagne liugaren, — hörde jag nagonting knäckas i kärran och trodde, i fölid deraf, att nägonting gått sönder. — Kanhända, — swarade gässifvaren misstroget. Under samtalet emellan gästgifwaren och Ebbeson, märkie den sednare tydligt cttt moln, fom sammandrog sig på prostens Panna, ty ban infig genaft att hi storien om färrang lagning war en dile tad förewändning, för att fl göra ett besök, hwars anledning ban bod på inte: sätt kunde urfundera. Likwål bade den saranulagenyeten emot fin gäst, med frit