Norrländska Korrespondenten – 2 februari 1856, sida 2

— det är min systerdotter, som warit här några är till mitt sällskap och bjelp i hushållet. — Hwar är Karin i i afton? — frå gade prosten. — Hon kommer genass med tbert, — swarade hang mafa. Emcdlertid fatt Ebbeson som på nålar, oråligt wäntade den unga tjujerska, fom troligen inom några ögonblick skulle taträda. Hans tanfar tycktes bafwa förlorat fin jemn wigt, emedan han endast fort ov) Lime padt några gjorda frågor, oc detraå med licken städse wänd emot dörren till det rum, hwarifrän profinnan infommit och h vilket afundsamt gömde hans längtans föremäl. Den öppnades åändteligen, hans hjerta flyg wålosamt ... en flicta ine trädde; men o we! ven mar lång, loppärrig och ful, med minsi trettio år på nacken. Hon framsatte thebrickan och dlef derefter vresenterad säsom proftine nans unga flägtinge, mamsell Karin. Med en stum bugaina beswarade den främmandt hennes djupva nigning, under der att ledsnad, bestörtning oc felslagna