Tre taflor ur hwardagslifwet. Tredje taflan. Synen på kyckogärden. (Forts fr. förg. N:o.) — Jag tackar, — swarade prosden, — war ji obligeant och sitt ned! Man satte sig, och efter denna korta inlednin3 borde nu Ebb son fisa ia damålet ned sitt besök, hrilket prosten äfwen tycktes wänta, synnerligast son det led emot aftonen; men i stä ler börj:de Gore beson utbreda fig öfwer stälstts wackra iäge, kyrians treflige om su)gza pajer de, o. s. w, utan art dock nämna den son, som på orrogäree föranie besöf. Snart hare man äfwen gät: alla howärltatfgaom wind, wåder ech wägsag samt de wackra dagar, n Dktober månad emot wanan ännu be d, was att gäslen ännu sagt igot om antetnic en till för visi:, då hon ändicli igen, för att komwma ur detta riiemma, pifana len osanning, som doc så när j