Norrländska Korrespondenten – 26 januari 1856, sida 2

wis om ett nyktert och redbart uppförans de, och äro duglige jordbrukare att få bor sätta fig i wår, eller på sommaren å dessa hemman och lägenheter, fom alle äga en god höfångst jemte eu högst bör dig jord af mergelblandad kera med swartmylla; wilkoren komma att blifwa mycket billiga, och består i arbete till bolaget; och skall det all:id ligga i bolagets intresse, att bereda alla fom wilja bosätta fig på Def hemman i Jemtland en god framtida bergning. — Närmare meddelar undertecknad. J. E. Norrman, Landtbrukare. Christinehamn Qwarnbräten. — I Tidningen Upsala läses följande: Man har härstädes i några dagar bestämdt wetat, att Biskop Butsch återrest från Stockholm och dels af detta samt andra omständigheter tror man sig lika säkert weta, att han alldeles undanbedt ssig erkeltällan. Det war härstädes också ingen hemlighet, att biskop Butsch skulle afsäga fig det stora förtroendet, derest mins sta stymt till förfrågan om han önskade mottaga embetet gjordes honom; men att han säferligen funnit fig i den kongl. nå den att wara erkebiskop, om utnämning skedde utan några twetydiga förfrågningar. Detta wisste helt säfert äfwen högste wederbörande i Stockholm, bwarföre de omtalade förfrägningarna icke torde annat wara, än drillningar till förmän för någon, som i högre mån besitter allenastyrandets nåd och förtroende. Ryfs tena att man ämnade drilla kräklan i hr Ånnerstedts hand, hwilken inom erkestiftet och flerestädes, sasom funde synas af war let, saknar presterskapets förtroende, det han också hwarken för sina kunskaper eller sin riksdagsmannawerksamhet anses förtjena, börja sälunda winna ökad tillit — och får man då härutinnan ett nytt prof på systemcts sätt att gå till wåga. Emellertid är wäntan och oron härstådes på hwad nu förehafwes i högsta grad spänd och plägsam. Hwad herr Annerstedt widkommer, tyda alla målömän och kathedralskolans wänner att Upsala eger mer än nog af en sådan. Statsrådet Anjon skulle deremot säterligen mottas gas med så stor belåtenhet som någon annan prelat, än biskop Butsch, kunde göra det. Han år fullkomligt renlärig, om ån kanske något conservaliv, protes stant och lutheran utan något Llåferis pjunf, och det tordewara på fin tid att i detta hänfeende ej längre halta mellan Lu her och Påfwen, eller i politiskt hånseende söka i Sweriges Primas iillskapa sg en kamarilla marjonett. — — — — Hwarjehanda om de lilhertiners