sotet ej fan fästa fir Skorstenen befi ner fis säledes ijolcrad skitjd) från ed. staden, och då lägan som ANxNNe. sprider elden till det närmast sitt noe sotet, icke träffar något sädant. funna flere eldswädor undwikas, bwilka wan ligen börjas med en liten skorstenseld. Wid skorstenarnes renande bör 2 att skravan ej får ätkomma den anslrutna delen, bwilken derigenom kunde nl das. Ett enda tag med wiskan är tie räckliat att borttaga det for, fom Func nat derä qwarstanna. Det skulle wara gaaneligt att hwarje år förnya denna anstryfning. En resande, fom fom från Cleveland till Buffalo en fort stund förrän änabäten skulle afaä derifrån till New-Jorf, skoyndade sij in på wärdsbuset wid hamnen för att äta middag. Md table Whbote sutto redan en mängd gäster, och bland dem tog mår resande plats, sättande i brädskan fin nattsäck på stolen bredwid sia. När han hade slutat måltiden fom wärden för at: taga betaldt. Den refande räckte bor om en balf dollar. Jag fall bafwa en bet dollar, fade wärden. — ,Omad beha. gas! Jag bar ju fett flera andra bet la bara en hatf7 — ,Jaba men fe herren skall betala för den här vassagerarn oc: få, fom uvytagit en platå wid bordet, aenmälte wärden, pekande på nattsäcken. — Jafå skall ban betala, få skal dan ocksä äta OM wår resande började vroppa ned i nattsäckens wida mun att bwad fom fars qwar på bordet af bar keljer frukt, rusin och mandcl, porterbus teljer o. s. w. få att wärdshuswården på ben halfwa dollarn förlorade för 3—4 dollars mat, och dertill blef utskrattad af de öfriga gästerna. Eu oförskämd prest. Från Koblenz strifwes af d. 12 Dec: Sistl. Söndag egde i wär stad en i wärt ärbundrade sällsynt ceremoni rum. En af wåra medborgare, handlanden Sonntag, belades med kyrklig bannlosrirg. Mannen tefde, skiljd från fin förfta fru, sedan 8 är i ett lyckligt äktenskap med sin nuwarande hustru; lifwäl war detta sednare äftenskap efter den tidens fd, då det fullbordades, endast civlt. För: liden sommar blef Herr Sorntag vlöts ligen af presterskapet bärsisådes uppmanad, att skilja sig från fin mafa dåfore fon ej kunde anse denna förbindeise som gillig. Dä han lifwilcj brydde sig om denna tillsägelse, få följde, simi. Söne dag, i St Cartorssfyrfan, på Biskop ÅÄrnoldi befallning, bannlosning mot den ne kyrfans ohörsamme fon. Efter en met civil-äktenskavet hållen vredikan, urv trädde dekanten Krementz i förändrad drägt, åtföljd af twenne kyrkotjenare, bwilfa buro brinnande lius, oc urpläste, stäende midt i kyrkan, biskopens banalysningsskrift mot Herr Sonntags och hans mafas s. k. äftenskapebrott. Med reg rad förbittring dläste Herr Krementz ut ljusen, sägande, att de nämnda persenerna ej woro wärda Herrans ljus, fastade liusen vå marken få wåldsomt LH bitarne flögo omfring honom, och ropa : Dörs flodan ringer till grafsäna Man bör: de ocksä klockringning och fing. Shbatli gen uppmanade han de närwarande an afbryta allt umgänge med den banalosic. Den sednare uppmaningen bade def ringa följd, ty aldrig war Herr Sonne tags hus så fullt af menniskor som den dagen, och om aftonen afijöngs, honon til ära en serenad. Man treor att og ensamt civil-äktenskapet, uten äfwen Herr Sonntags frisinnade religiösa st änkesät: ärraget honom denna prestabämud. Också en anledning till inställelse of gudstjensit! J Ekesiö titning Hwad Ron klår sco under rubriken froppoiter följande: tjerde föndagen i advent: Af: on sangen 4 insftälles i anseende till intelligens emot-JU — — —— — c. — — —2 e ————— —apaf ——— ii — — —