Och derför öppna wäktar bild, Jag eljest gör på porten wåld. Brandmaften. Och kommer du från Gud, wälan, Wålkommen då till Swea land! Och gif oss sol och gif oss regn, Tag wåra fålt i nådigt hägn, Och hjertan ömma gif ockfå, Att ej de arma glömmas må! Wår öfwerhet gif kraft och nåd Och wisdom i allt råd och dåd, Att den må wårda hwars mans rått — Och skipa lag på bästa sätt! Ol folket gif audsfruktan god, Belåtenhet och redligt mod, — Att det i allt jillwära må, — Som wålbehag af Gud fan få! Bavara och wårt fosterland Frän mord och uppror, eld och brand, Gif hela werlden lugn och frid, Ej blott i år, men allan tid! Och till den hela kristenhet Guds Anda sänd af ewighet, Som gjuter i hwar menskas bröst Sin helga frid, sin kraft, sin tröst De arma själar hwila gif, Att de må njuta ewigt lif; Oh dem vu tager härifrän Ledjaga till Guds milda Son! Det nya året. Min wän, war lugn och fröjda dig, Allt detta för jag nu med mig, Ty himlars herre nådig år, Och allt godt skickar han er här. Han sände mig med uppfylld hand, Till lyda för hwart troget land; Dot månget gissel oc jag qwar, För att i nödfall nyttja, Har. Så tag oå nu, hwad du begår, Ty alla få fin önffan hår, Och wäljer dåren dörr ej rått, Han säge ej att jag war slätt. —rg. — Wid Skärkinds häradsrätt i Linfös pings län tilldrog fig för någon tiv fe dan, att då ransakningen i ett tjufnadsmål, den 22 sistl. Okt. ansågs slutad och tillförordnade domhafwanden uppläste det genom tjufwarne Danbom frikändes och r 4 r tll u:slag hwarwid han stannat och hwari-u 1 t l f l