Norrländska Korrespondenten – 19 januari 1856, sida 2

Ordsspräfet, att Hwar oh en är fin egen lyckas fured, är sannt, få länge man är ensam om att efter egen smak tillhamra densamma, men inom det äk. tenskapliga lifwet är förhållandet annors lunda, ty der måste tvänne wiljor förenus om ett ändamål; der mäste ocksä begge jmida medan jernet är warmt för att dana den lycka, fom en dylik förening i få bög grad fan gifwa åt twänne hwarandra älskande själar. Att mot satsen beklagligtwis ofta (ja kanske of tast) inträffar, derpå är äfwen Fabian YZ giftermål ett erxempel. Utan grunde satser, utswafwande och wan att ofte ombyta föremål för fin hylning, funde en ädlare böjelse icke slå nägra rötter i hans hjerta. Det war saledes eudast nypetens behag, fom en fort tid fästade den obefländige mid fin Naga, sköna mafa. Också fom hon inom kort i i erfarens bet af, att ormen ringlade sig under Hyr mens rojor, oc att hon blifwit bedragen på den lycka, som en warmt älskande, god qwinna anar i färleten. Med förs nyad maft grepo och bortförde lastens mörka demoner den nygifte mannen uti ywirfweln af de förströelser, bwilka på