Norrländska Korrespondenten – 19 januari 1856, sida 2

— Det bör hon ocksä få lära, ty hon skull sätert allt framgent göra er samma nöje. säfwen af de lärare, fom timwis lemna underwisning, erhäller hon de bär sta loford. Den utmärkt skicklige Beijer, som ger lektion i ritning och måleri, före fåfrar att hon deruti kommer att gå gans ffa långt, och Bachrenroth fan ej nog berömma fin lille schnelle Jetrhen för den precision, hwarared hon påfortepias no utför Mälers öfningar, samt hennes rena och musikaliska stämma, när hon för honom sjunger fina sma sängstycken, hwils fet redan är ett nöje att höra af ettäte taärigt barn, fom blott erhallit under wisning ett år. Så gingo ären, det ena efter det ans dra, och gamle Winter gladdes öfwer den både inre och yitre fullkomning, jam han warfeblef hos fin fosterdotter. Han lefde upp vå nytt i den talangfulla, bo nom så ianerligt tillgifna flickan, eler, rättare sagtt, han tyder fig nu först bar wa börjat att lefwa. Wi skole framdeles återkomma til dem båda. Nu til bafa till förföraren.