Norrländska Korrespondenten – 19 januari 1856, sida 2

Ai —:o:V77—2222 e henne, började han äfwen tänka något på fig sjelf. få att snart den ena nya klädespersedeln ef:er den andra intog de gamla trotjenarnes ställe. Nära fljur ningstid derefter utbyttes til och med det lilla otrefliga kyffe, som han under loppet af femton år bebott, mot ett ratt komfortabelt rum i tredje wåningen. — Rå hwad säger frun om min lida skyddlings framsteg under den tid, hon warit i pensionen? — frågade en gång Winter. — Hon har högst owanliga anlag att lära allt, hwad som förelägges henne, och till följe deraf har hon hunnit mera på ett år, fom hon nu warit här, än de slete af mina flickor på dubbelt fi lång id, — swarade frun, — ehuru hon, utom innanlåsningen, ide hade läst det rin gaste innan Hon fom hit. — Som jag önskar, att hon måtte lå: ra allt, hvad fom anstår en wäl uppe fostrad flicka, göra hennes flit oc re afiigbet mig mycken glädje, — swarade fosterfadren.