bälandca raft olifa, perjoner, den ene en begärens och lastens slaf, järtande efter nöjen och njutmngar, ett rof för fina togellösa påssioner, den andre tila, försakande och obemärst; så torde läja. ren i den förre igenkänna den nygifie mannen Fabian YE, och i den sednare enslingen Jonas Zocharias Winter. Den: ne gubbe, fom förr syntes få fall och liknöjd för allt, fom omgaf honom, hade på en tid fått owanligt mycket att bestäla. Med myten förundran såg man bonom stundom i handelsbodarne föra safer, fom påtagligen ej woro anwändbara för Jans egen person, såsom stufwar af sitz, band, schawietter, o. a. d.; skrif, ritz od) sy matcrialier, ja til oh med böcker, plancher oc musikalier woro nu föremål för hans spekulationer. Att dets ta allt skulle förorsaka många funderiagar hos de få personer, som närmare fände herr Winter, war naturligt, helst som den tystlätne, slutne gubben föga brydde sig om att redogöra för ändamås let med fina uppköp. (Foris.)