alla, och synnerligen läter si wärda om de wårnlösa små, hade medelst bändelsen med sparbanksboken, skaffat den lilla moderlösa Henriette en far oh beffyre bare. Genom mötet med lifwagnen hade en nedrig wällustinz blifwit wäckt ur fina drömmar om ssiändig lyda oc sällhet. Till och med i sin makas armar, under sielfwa smekmänadens fröjder förföljdes han af en blek, hotande bild, som han länge fäfängt söfte att förjaga. Små ningom lyckades det honom dock, i den andra, att tränga honom tillbaka i det förslutnas mörfa bakgrund. Det skulle dod, säsom läsaren framdeles får fe, fomma en tid, då den änpo framträdde ur sitt dunkel och hwiskade i hans öra om hans brottsliga lefnad, hang öfmergifna barn och den förförda. Andra taflan. Den förförda. Hwad menniskan sår, det skall hon ock uppskara. Paulus. Då wi under fortsättningen af wär berättelse ätersinna twänne, hwarandra till lynne, wanor och öfrige lefnadsför