gällde en äldre man, som med linkande och längsam gäng wandrade framför dem.) — Jag har sett den figuren i många år, od) alltid har han burit fame ma kostym; den gamla, bruna surtuten och grå mössan. Jag mins ännu, hu: vu jag fom skolpojle rigtade mången fnöboll emot den breda ryggtaflan, od med grimaser beswarade hans hotelser med käppen, säkert densamma, fom ån i dag stöder yans linkande lekamen. — De enda upplysningar, jag kan lemna om perfona qucstionis, swarade wånnen, — år att han heter Jonas Zacharias Winter; är en stor älskare af fil oh fal potatis, emedan det kostar minst, och en lika for hatare af utgifter och fruntimmer, hwiika senare han ffar fom pesten, oc har derföre funnit ung karslifwet sällast. I ett litet, oeldadt lyffe bor han året om, oc för besparings stud är han fin egen uppasfare och fä derska. Man tror honom ega mycket penningar, ehuru ingen ännu fätt se hans lassa, eller kassakonto. Emedan de unga herrarnes wäg och