ende deri att tjufwar beredt sig tillfälle att inkomma i ett, hr Grosshandl. Bjöck tillhörigt, magasin och derifrån bortfört ett pagti rafineradt socker. Man gör allt för att komma tjufwarne på spären. — Baptismen i en dålig sordmän. En guldsmedslärling B., som genom Hejdenbergs och Engbergs föreläsningar dlifwit en mycket ifrig bape tist, företog sig häromdagen att härstädes utbreda sin nya lära ända till gödfel rummet, der en arbetare påträffades, i wanlig sysselsättning. Här, tänkte nu B., skulle baptismens utsåde falla i god jord, och språkade flitigt med den flitige gödsclpåläggaren, fom en lång stund tost och tålig afhörde hans nysmidda lärosatser. Men sluteligen brast honom tålamodet, få att han, wändande sig om tll baptistprataren, utropade: Herre Gud, avåfel jag tror du håller på att bli wriden Deåfa ord hade oc nu den werkan, att gosfen, helt flat öfwer sitt misslyckade försöf, genast drog sig tillbaka frän gödselhögens otacksamma auditorium. — Ur Norrbottens-Posten hemtas följande anmärkningswärda notis: Enligt ingängen underrättelse från se Lallaå blef det beryktade Weiterdable a Tullmålet fom förewar wid Tullrätten den 18 Dec. uppstjutet till den 28 nästinst. Mars för ett uteblifwet wittne. Det mårfligafte fom förekom wid sista rättegångs tillfället war att Brophandl. Wallis ombud, den hedersknyf feln Westerberg en af angifwarena, till Rätten ingaf en skrift hwari hann åter kallade sina mot Tullförw. Westerdahl giorda angifwelser, under förklaring att de medel han utbetalt till Westerdahl endaft warit lagliga Tull och fartygs ume gålder och att således hela tillwitelsen rundat fig på ett misstag. Tullförw. Me terdahl war äfwen nöjd härmed och akstod från all reconventions talan mot Westerberg, och tillåt hans skiljande från målet, men Tullfiskalen Wallin ansäg fig ide lunna medgifwa detta, utan yrkade att Westerberg skulle bewisa fin angifwelse eller i motsatt fall stå till answar. Hwad fall man säga om en sädan man fom Tit. Westerderg, fom ej blyges aut frame komma med en dylik skrift, sedan han och hans Patroner förut upprört land och rife för den olagliga afgiften? Bör en sådan man få handla och wandla på egen hand? Bör han end få gå lös? Eller år han få enfaldig att hans kloka patroner få leda honom efter behag. Ryktet berättar att en handlande Fellman, från Uleåborg gifwit wår Hedersman en mindre behaglig och snygg tillrättawisning i ett sällskap i Torneå stad i och för en annan affär. — Angående den nya Handelsbofks. förordningen som med detta års början gållet till eftcrrättelse, läses i Jönföpingg. bladet följande: En insändare till Handelstidningen klandrat strängt och wisserligen öfwer bufwud taget med skäl den nya förordningen om handelsböcker. Lifwäl synes ins. i ett