Norrländska Korrespondenten – 9 januari 1856, sida 4

— 3 gjfdet i all llarhet; det fom är mörkt — ika ide till få ligbeten oundgängligt. i barndopet hafwe wi tvrligare one NES ngar i Guds ord än om MYiNNOTe nad råttighet ot deltaga i den heliga nathwarden. Om den sernare finnes in gen utnvatlig bi fallning oc intet end ärtus, derpå i hela Sfriften. Hwilten fördristar sig att derför förskjuta awi in nlna från Jesu nattward? Hwilien före rriflar fig att säga i lilhet :cd hwad barnropets fir ender säga: Wisa nig ett elt enda ställe der bet itår i skrifien att den hetiga nattwa: ten skall meddelus åt owinnorna, få will jag medgifwa det? Utjom wi maskar hade rätt att af oss sjelywa sådant medgifwa eller förwägra! Darnrorets fiender säga: DÅ åra: barn bop, få funna de och undfå ten heliga nattwarden. Men Herren sade: görer det tiil ämin neljd Den som sinil rått begå nattwarden, fall alltjä bawa ett ed så en fat att minnas em fin Frälsare. Han skall ock kis J3 sieif innon han gåär vit. 1 Cor. 23. Sen det ipåda barnet kan ju icke lines sig sjelf. Stl trrstjuta pen heliga natts wardens begåen de ånnu lång:e eller till tress KA ine jkcterr et år rent ifrån Lwåre dige gåter, det År ullenast att lasta sig i frestalicr och wåror. Herren bar ie Fens satit oss med wifhet weta om ide Jadas Jscharier war en ibland hans egna gå ter. vuc. 22: 20, 21. Din eowårtige sattwresgåsten Åter och dricker sig sjelf re omen, men nattwardens walsig: nelje måktar hans närwaro icke fränröfwa en rått Jesu lärjunge. (Forts9 elnekdot om Kejsar Nikolans. En bland Nyosslands rikaste perenn en ung man, wid namn Jakovleff, som egde fiora jerngrufwor Då bare ie dan 3 och 4 bundra tusen Pund Sterling in fatt i Ryska banken, lfeärmads vå Engel ska och Franska seder, men sick iust före afslag Få fin begäran att fi 112 utrifes. Förbittrad deröfwer log Dax sinn sta da igen derigenom, ant han i sitt bem land värmade uttändska frråttar ända tiseottertighet. Han wandrade en tag till Nem slo perspectwtt i hera gliansen af ben mej öfwerdrifna Parififfa dragt. Yå hufwudet bar han en läg hatt, tl formen liknande en uppe OM nedwånd blomkruka; en balsduf med en gigantist faun tersdte honom ända upp till bakan, öfwer axlarne hade han sastat en fappa, få förr, att den litnade en simpel krogce; bans haka war utrustad med ett skang a la enn å4:de; i harden böll bau en ofantlig särp af ef; i bans åöga fr en lorgnett och en Cugelsi deng lintate wid sican. Uder tet han höast sielfförnöid gick på trottoaren! förde Karens clipe. ge fordi. Wyägnen stannade hastigt, och kejsaren sjelf, lutade fig ut genon wagnedörren, winka? oratten rill sin. X pimlens namn! utdrast Mi ee lause, i det ban beskädade honom med fovins UR upfltenhtt,bwad yeter ni och hwarifrär jommer ni27 Mex, jag har den åran att waora Ers Majz;totrogne undersåte, Save Sa peitsch Jakovleff. J farriag:. yttrade Keisaren, mit ironissktt alwar vd åro sörtjussa ol ae rd or oc fan tskar, S. AB Sav eitsch. Gb of det 1åjet at: Nörd uvp i wagnen oh taga plotå wid vär sida. Jakovleff attt sig, ide uran en wiss rädela, bredwid gemen jedan han oiormär ft låtit sin fary fulla utr pa goton Ssått repacc Nic-iaus, fom i bö jan ej blifwit deta warse, vad är er fäpp, Save Saved 0. läja ej terom, Sve. Turv, er läpp är of nödwåntig. I ; 2—2ä2ä2— ———— —— — ; Wänd on! befalte han kusken. Käpren bittades od Kejjaren lät föra lil yt Par lats. Man feg ur; han tillsade srråt sten att följa sig: Åtia er ot taga af 2 2 — 2— 2 —— — ——— ——— —— —ä— — — — — — ——26 — 2 — HA33 AA JUN er Fr AR AN — —